Digital konst

"Ett konstverk är ett hörn av verkligheten sett genom ett temperament", konstaterade den franska författaren Émile Zola.

Det betyder att ett konstverk är en högst subjektiv tolkning av verkligheten. Vi lever alla i en subjektiv verklighet som till stora delar sammanfaller med andra människors verklighet. Men till vissa delar ter den sig olika för var och en av oss, beroende på vilka vi är, vad vi har för utbildning eller erfarenhet i övrigt.

Subjektiviteten gäller både för avsändaren, det vill säga konstnären som står bakom verket, och mottagaren, det vill säga du och jag. Samma färg, samma motiv, kan ha den mest skiftande symboliska innebörden.

Digital konst skiljer sig inte från dessa fundamentala grunder för vad konst är.

Den enda skillnaden är faktiskt att den är skapad med andra redskap än färg, penslar eller skulptörverktyg.
Ofta är kameran den första ingången till den digitala konsten och därefter följer så gott som alltid en fortsatt bearbetning med en dator.

Traditionell fotokonst framställer sällan en ren ögonblicksbild, skapad och klar i det ögonblick fotografen trycker på utlösaren. Även konventionell fotokonst bearbetas idag så gott som alltid med hjälp av något dataprogram.

Fotografen fastnar för sitt hörn av verkligheten och känner att detta är något som han/hon på något sätt tar till sig, uppmärksammar eller ser något symboliskt i. Han gömmer bilden i sin kamera. Den målande konstnären måste hålla kvar bilden och känslan i sitt medvetande, och plocka fram dessa hemma framför staffliet omgiven av penslar färger och burkar.

Den digitalt skapande konstnären betraktar sin bild i datorn, känner kanske inte alltid på samma sätt som när han tog bilden och förkastar den kanske rentav. Men i lyckliga fall fortsätter den initiala processen och bilden börjar formas med hjälp av digital teknik, och den bild som konstnären kanske till slut är nöjd med, kan skilja sig oerhört mycket från den första grundläggande verklighetsbilden. Man kan fråga sig - precis som inom den målade konsten - vad är detta? - och göra sina olika tolkningar av en verklighet sedd genom ett temperament.

Tyvärr är det idag väldigt vanligt att den digitala konsten blir sedd över axeln och ännu inte accepteras som en fullgod konstform av den traditionella konstvärlden. Det finns därför stora skillnader i hur man hanterar denna typ av konst i konstföreningar och konsthallar.

Detta kan till stor del bero på bristande förståelse för mediet. Vanlig är tron att det är datorn som gör hela jobbet och att kreativiteten bor i ett dataprogram.

Slutligen alltså: Datorn är ett verktyg bland andra, och förr eller senare kommer konstvärlden att få acceptera detta och godkänna den nya tidens teknik att bearbeta och integrera människans drift att uppleva och vidareutveckla sin verklighet i konst och drömmar, sitt temperament
- en sådan acceptans är källan till all förändring.

Bengt Jönsson